Värmen tycks ha återvänt…

Skönt för de som vill suga ut det sista av sommaren. För min del kan det likväl bli höst. Jag jobbar ändå för fullt och det här året blev ändå inte som den var tänkt. Men jag måste medge att årets livsomvälvande händelser som fullständigt ryckt mattan under fötterna har dock fått vissa nödvändiga saker i rullning. Sen är det alltid sånt här som får människor att bekänna färg. Intressant. Väldigt intressant.

Får jag som jag vill så blir det i af en resa i höst/vinter. Semestern rann iväg här till en pisspöl så det hade minst sagt varit välförtjänt att få komma iväg en längre sväng i vinter. Jag som jämt reste förr. Kors och tvärs. Helt orädd. Utan någon att hålla i handen.

Jag vabbar idag förresten om nån undrar varför jag helt plötsligt bloggar två gånger på samma vecka. Tänk att jag bloggade flera ggr varje dag förr i tiden. Fattar inte att jag orkade samtidigt som jag drev företag, butik, renoverade hus och trädgård och var trebarnsmor. Ja just det, har ju fyra bokstäver till hjälp eller stjälp egentligen.

Ska i fortsättningen försöka forcera styrkan i min diagnos på rätt håll än att låta den fara iväg på tusen håll och till sånt och ”såna” som inte förtjänar den.

Deal!?

Hoppas ni gör detsamma. Ge er tid och energi till de som är värda den.

Kram på er så länge.

♥️

Hej hej!

Jag vet att jag är hopplöst dålig på att uppdatera. Är bara så löjligt splittrad igen och all ork går till jobb och barn. Att sitta ner i lugn och ro för att skriva infinner sig aldrig riktigt. Men nu är jag här en stund.

Så vad har då hänt sen sist. Jo idag hade vi en trevlig kick off på jobbet.

Först åkte mina kollegor och jag till kiviks musteri och flanerade innan vi åt en vidunderligt god lunch som världens bästa chef Kicki bjöd på. Kan verkligen rekommendera deras mat. Dit åker jag gärna och lunchar igen.

Foto: Katrin Bäcklund

Sen strosade vi mätta och belåtna runt bland äpplen och lummig grönska innan vi åkte till Roskraft och fick en lektion i rosor av experten Else bland hennes fem tusen rosor. Madre Mia liksom.

Nu ligger jag i sängen och ska fördjupa mig i diverse framtidsangelägenheter. Så, so long, så länge.

Fin kväll på er allihopa och tack för att ni fortfarande tittar in hit…

Puss

Orden har fastnat igen. De kommer inte ut. De far däremot runt i huvudet. Ungefär två miljarder stycken som krockar med varandra när de försöker bilda begripliga meningar. Det tvär failar alltså.

Sen ska det erkännas att varje gång jag scrollar förbi bloggappen i mobilen känner jag ett sting av ångest. Ångest över att inte ha skrivit på så länge.

Nu är det i alla fall höst. Har badat en gång i sommar. Varit på stranden max tre gånger. Och tja…det blev ju inte riktigt som det var tänkt, den här sommaren. Eller året överhuvudtaget.

Efter kolloflytt och diverse avveckling av möbler och pinaler så har jag äntligen både fixat balkongen och hemmet i övrigt.

Hade visning på lägenheten för några veckor sen och då fick jag fart på mig. Har fullständigt låtit hemmet förfalla under vår/sommar. Men nu har jag helt plötsligt massor med tid över.

I helgen t ex, tog jag och Stella in på hotell och njöt av malmöfestivalen o h varandras sällskap. Såå mysigt.

Kommer bli mer sånt framöver. Behöver det för att stå ut under vankande höst och vinter.

Måste tyvärr avrunda nu. Sitter med morgonkaffet i nattsärken fortfarande och borde strax vara klädd för jobb och on my way.

Får höras igen. Ha en fin onsdag.

Kram på er alla.