Hej på er därute!

Tack alla ni som läser och följer mig för att ni uppskattar det jag delar med mig av och lämnar avtryck härinne då och då. Ni andra som bara spionerar av olika skäl tackar jag för att ni höjer min statistik!

Just nu är jag inne i en bloggsvacka som gör att jag inte hinner uppdatera eller skriva som jag önskar. Det är vämjeligt frustrerande att aldrig få en lugn stund att sitta och skriva på. Men å andra sidan har jag faktiskt aldrig tid överhuvudtaget till att göra något som jag vill.

Allt kretsar kring att få ihop vardagen och pussla ihop fyra personers liv där åtminstone två är vuxna och egentligen borde vara självgående. Men så ser det tyvärr inte ut och när man kan se sig om i månen efter någon form av vuxet stöd (vilket borde vara en självklarhet) så blir allt fruktansvärt tungrott och utmattande.

Är riktigt trött idag. Blev väckt otaliga gånger inatt. Börjar bli ohållbart att bo i vardagsrummet utan någon möjlighet att stänga om sig eller kunna värja sig mot alla missljud som kommer från tonårsrummet i tid och otid för att inte tala om alla högljudda toabesök som görs för jämnan.

Längtar efter egentid.

Vet att många blir provocerade av det ordet då man menar att egentid ska man minsann inte ha rätt till när man skaffat barn. Det är bara det att man har ju inte skaffat barnen själv och när papporna tar sig rätt till egentid så ska mamman definitivt också vara berättigad det.

I synnerhet om man bara är ”lekfarsa” några timmar i veckan och resten av tiden avsätts till sig själv och sina intressen.

Hur som helst, är trött på många orättvisor som allt som oftast drabbar kvinnor och framför allt ensamstående mammor. Vi tycks ha lägre status per automatik och verkligen inte samma rättigheter som andra människor.

I vanlig ordning har jag inte riktigt tiden eller orken att fördjupa mig mer i ämnet men jag har otaliga personliga exempel på hur man som ensamstående mamma särbehandlas och gärna ska sättas på plats för petitesser medan pappor kan bete sig hur svinigt som helst för att bara få en klapp på axeln och ett litet ” du gör väl inte om det”.

Usch.

Återkommer i ämnet som sagt en annan dag.

Nu ska jag sova.