Hej vardag, hej ny vecka! 

Trots fyra hela dagars ledighet var jag tröttare än någonsin idag när jag for i väg till dagens arbete. Inte gör den enerverande kylan det bättre nånstans heller. Hatar ju innerligt att frysa. 

Kom osökt att tänka på mina trädgård jag lämnade för ett år sen och mina rosor som om någon månad kommer att börja blomma… Har trots allt inte saknat huset överhuvudtaget men när jag tänker på trädgården som jag lade ner hela min själ i så blöder hjärtat. Sen ska jag i ärlighetens namn erkänna att det gör ont att påminnas om allt som har med mitt gamla liv att göra. Om ni visste hur olycklig jag var där. Om ni hade haft en aning om hur mycket sorger & tårar som dränkts i ensamhet. 

Ska aldrig vara ensam i en tvåsamhet igen. Aldrig. Det finns inget värre öde. 

Får rysningar när jag ser par som så uppenbart är olyckliga. Jag ser sånt på hundratals mils avstånd. Har man själv levt i en charad lär man sig spelet. 

Fnulan undrade när vi sågs i Fredags om jag träffat någon ny och jag kunde inte svara med mer avsky i rösten att jag inte på långa vägar är sugen på en ny Karl. Usch. Och skulle jag någon gång komma på den hjärndöda idén att dejta någon igen så har jag gett flera av mina vänner tillåtelse att tvångsomhänderta mig och helst spärra in mig tills jag kommer på bättre tankar. 

Så det så. 

Önskar er en fin kväll i alla fall.

Kram på er ❤