En stor saknad

Hej vardag, hej ny vecka! 

Trots fyra hela dagars ledighet var jag tröttare än någonsin idag när jag for i väg till dagens arbete. Inte gör den enerverande kylan det bättre nånstans heller. Hatar ju innerligt att frysa. 


Kom osökt att tänka på mina trädgård jag lämnade för ett år sen och mina rosor som om någon månad kommer att börja blomma… Har trots allt inte saknat huset överhuvudtaget men när jag tänker på trädgården som jag lade ner hela min själ i så blöder hjärtat. Sen ska jag i ärlighetens namn erkänna att det gör ont att påminnas om allt som har med mitt gamla liv att göra. Om ni visste hur olycklig jag var där. Om ni hade haft en aning om hur mycket sorger & tårar som dränkts i ensamhet. 

Ska aldrig vara ensam i en tvåsamhet igen. Aldrig. Det finns inget värre öde. 

Får rysningar när jag ser par som så uppenbart är olyckliga. Jag ser sånt på hundratals mils avstånd. Har man själv levt i en charad lär man sig spelet. 

Fnulan undrade när vi sågs i Fredags om jag träffat någon ny och jag kunde inte svara med mer avsky i rösten att jag inte på långa vägar är sugen på en ny Karl. Usch. Och skulle jag någon gång komma på den hjärndöda idén att dejta någon igen så har jag gett flera av mina vänner tillåtelse att tvångsomhänderta mig och helst spärra in mig tills jag kommer på bättre tankar. 

Så det så. 

Önskar er en fin kväll i alla fall.

Kram på er ❤

You may also like

10 kommentarer

  1. Marika, där finns faktiskt guldkorn därute också. Det är du som har blivit lite ”bitter” tror jag. Hoppas innerligt att du kommer träffa din andra hälft.
    Ja huset! Allt man ser utifrån som ni hade. Underbart hus, 2 vackra människor som ni tillsammans och alla underbara resor som ni delade med er här. Det är inte väl det minsta från hela verkligheten var för dej. Som en fasad misstänker jag.
    Gör inte ett misstag bara. Du måste hålla ditt hjärta öppet för eventuella framtida kärlekar. Du verkar så snäll och du är oerhört vacker så där är nog många som drömmer om att få vara din.

    Linda

    1. Vad fint sagt. Förlåt om jag lämnade en bitter ton, det är min cyniska humor som kan låta så emellanåt, ha ha. Jo, visst finns ”han” säkert där. Är bara väldigt rädd om mitt hjärta just nu.
      Stor kram ❤

  2. Vill först tacka dig för en fin blogg som jag tittar in på varje dag. Jag brukar inte kommentera men det du skrev här gick rakt in i mitt hjärta. Känner så väl igen mig i din känsla om ensamhet i en tvåsamhet. …..Blev själv lämnad för lite mer än två år sedan och hela världen rämnade.Hur skulle jag klara mig utan mitt dåvarande liv med hus och hem som vi hade byggt upp tillsammans?Jo, jag har klarat det alldeles utmärkt ? har byggt upp en ny tillvaro i en underbar lägenhet och har köpt mig en alldeles egen husbil och har det så Jädrans bra utan en karl som ska lägga sig i hur jag ska leva mitt liv. Säger precis som du att risken/chansen att
    jag kommer släppa in någon ny man i mitt liv är mer eller mindre obefintlig. Jag klarar mig så mycket bättre än jag kunde tro. Kram på dig ❤

    1. Tack för din uppriktiga och fina kommentar och vad glad jag blir att höra att du har fått det så bra. Tvekar inte en sekund på att du har det så mkt bättre nu. Stor kram ❤

  3. Tack för senast så roligt att träffa dig där bland plantor och växter, det känns som du hör hemma där, för du kan ju så mycket om livet. Du hade det så underbart i din trädgård,men du får tänka så att det var ett liv, nu är ett nytt och det är så mycket bättre, då känns det säkert lite lättare i hjärtat.
    Om och när du kommer träffa en ny livskamrat det blir ditt öde, säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske, en dag kan hända….. Sven-Ingvars låt.
    Just nu är du inne i en läkningsprocess som kan ta tid, den tiden kan man inte slå med ett trollspö och bestämma.
    Solsken till dig. Kram/MH

Lämna ett svar