Sent hej igen. Längtar tills tiden och orken finns att skriva. Är som sagt helt slut. Men schyssta biceps börjar jag få. Hö hö. Det rockar fett att byta vindrutor. Tungt, svettigt och skitigt. Temporärt, det är vad det är. Jag vet vad jag ska göra framöver…den som lever får se.
När jag kom hem igår hängde en påse på dörren med jordgubbar & mörk choklad, och ett tack för senast från herr Green. Så sjukt omtänksamt och gulligt så jag dör. Karlarna födda 1928 vet minsann hur manuppvaktar kvinnfolk.
Ska kolla fotboll nu. Jag vet, helt vrickat att jag hänger mig åt denna sjuka folkrörelse ha ha.
Vi ses då.