Har ju återkommit till detta för mig kära ämne några gånger. Men jag när verkligen en dröm att få äga en båt en dag och att lära mig att segla.
Nu när det ju åter vankas sjösättartider och hamnarna fylls med sorlet från glada båtägare och nyfikna förbipasserande blir såklart den där önskan ännu större.För är det inte något visst med hamnar och speciellt småbåtshamnar?!
Foto: Brandon Allen
Jag må romantisera sjölivet och båtmänniskor överlag men som den i själen, surfare jag är, känner jag att det finns stor samhörighet oss emellan då havet förenar och drar oss likt magneter.
Som jag redan nämnt några gånger så seglade ju bror min, förra året från Madeira till USA och i höstas började han på en båtbyggarutbildning i Karlskrona som han numera även kallar sin stad då han övergav Limhamn för den vackra skärgårdsstaden i Blekinge.
På något besynnerligt vis sluter han därmed cirkeln då vår far, blott 15 år gammal ljög om sin ålder för att kunna mönstra på en båt och joina flottan just i denna stad någon gång på 40-talet…det var bevisligen något som drog honom.
Så vi har det alltså i blodet inbillar jag mig, denna förtvivlade längtan efter havets våg på böljan den blå och jag fortsätter nära min dröm om en egen båt.
Nu ska jag försöka förverkliga kravet på ett snyggt profilfoto och att byta introtexten till min blogg till något roligare än den här trista som jag haft i tre år nu…
Vilken aforism hade passat min nya bloggprofil? Kom gärna med tips.
Ses senare under dagen då.
