Då fortsätter vi resan…
Lördagen bjöd på skönaste Septembervädret och var perfekt att spendera promenerandes längs mysiga gator och parker.
Den här resan var bara så grym och jag hade det bästa resesällskapet, Rebecca som tidigare bott i Dublin. Vi tog verkligen dagen som den kom. Så kände vi för en öl mitt på dagen så tog vi det och inte satt vi och pratade oavbrutet, som man gör med vissa människor för att slippa obekväm tystnad, nej vi kunde bara sitta tysta, insupa Dublinatmosfären och titta på folk.
Ett himlans skönt häng alltså!
Ett måste såklart om man besöker staden av Guiness!
Tackar Rebecca för att vi rastade min platta Cheap Mondayröv dessa dagar 😉 Nästan lite träningsvärk faktiskt!
Vätskepaus!
Ingen Dublinvisit utan en whiskey eller en Irish coffee. Jag testade både och. Ibland är jag särskilt glad för mina finska gener, host host…
Å så lite mer kultur… denna yppiga donna, Molly Malone är väl besjungen då hon enligt visan var en ung fiskförsäljerska som dog av feber. Romantisk tragik…
Maten alltså! Vi blev i princip aldrig missnöjda, det enda skulle väl vara att på ett av de mest centrala restaurangerna var portionen aningen snål. Bäst denna resa var lätt Cinnamon i Ranelagh och Sophies på 33 Harcourt Street.
Det var på hipsterrestaurangen Sophies vi oförhappandes började konversera med två irländare som vänligt nog bjöd på sig själva, drinkar, dans & sång.
Föga anade Rebecca och jag att James Murphy, som jag hade en lång och ingående diskussion om surf med och den tvär hand höga Cormac Branagan, var förstasidesmodell och en himla realitystjärna. Som vi har flabbat åt detta sen vi efterhand gjorde vår upptäckt!
Är inte google underbart, så säg, ha ha!
Two Fifty Square, mysigt café med väldigt trevlig atmosfär, dock aningen pricy för det ”lilla” man fick och här var en kopp Americano inget annat än simpelt pulverkaffe.
Tummen ner på det!
I gallerian St. Stephens Green gjorde jag ett sött inköp till Stella som jag ska visa sen. Som sagt, shopping finns det gott om för de som gillar att spendera.
Jag sörjer nog enkom de alla vintagebutikerna som jag inte kunde köpa något underbart fynd ifrån…
Tack finaste soulsister för dessa dagar 😉
Sista morgonen körde vi en mainstreamfrulle och inmundigade kaffe & bagel på Starbucks 😉
Sen bar det av mot flygplatsen och livet där hemma som vi båda konstaterade var skönt att återvända till. Man blir väldigt tacksam för det man har när man får lite distans till allt och i synnerhet då vi även fick sen en del utbredd misär bland alkoholiserade och heroinberonede stackars människor…
Ni måste kolla in sen då jag hittade en ljuv vintagebutik som satte griller i huvudet på mig.
Är lite halvkass nu så jag vilar mig på soffan. Har ni en bra vecka?
Dessa ascoola stolar i industristil kostade ynka 39 euro per stol och de underbara koffertarna som jag dreglade över hade en blygsam prislapp på 25 euro…suck!
I den här gemytliga röran hade jag kunnat stanna hela dagen och botaniserat bland gamla 50-tals klänningar, hattar och hur mycket fin inredning som helst…
