Ny vecka igen. Ingen månad skildrar väl en grå måndag så väl som Januari? I alla fall här nere i snöfria Skåne…

Därför ska Thairesan bli ett ofantligt skönt avbrott i en för mig deprimerande årstid.

Jag har väl inte varit den mest inspirerande bloggaren på ett bra tag nu och det gör mig både frustrerad och ledsen då jag faktiskt älskar att skriva men som aldrig får komma till sin rätt när jag ständigt är stressad och har en fullbokad agenda. Året som jag med glädje tog farväl av, gick till historien som det tyngsta på flera decennier med omänsklig stress (privata dilemman) svek och dödsfall, utöver det började en trött kropp säga ifrån allt mer.

Förra sommaren var en lång antideppföljetong med på-och avvänjning av olika knepiga mediciner som inte tycktes hjälpa utan mer stjälpa tills jag slutligen fick den utredning jag eftersökt i minst tio års tid.

Domen?
ADHD

Med blandade känslor tog jag emot en diagnos som är omdebatterad och allt som oftast används som skällsord om besvärliga överenergiska personer men som jag någonstans hela tiden vetat att jag har…

Med två, kanske tre utbrändheter i bagaget och flertalet personliga misslyckanden som avlöst varandra hoppade jag inte direkt jämfota av glädje när utredningen var klar. Det blev så sorgset definitivt att närmare fyrtio år av mitt liv har passerat i denna galna centrifug som föreställt mitt liv.

Hur som haver, som jag brukar säga, en fastställd diagnos är i alla fall en början och med rätt behandling (medicin) kanske jag nu kan vända skutan åt rätt håll och för en gångs skull börja i rätt ände och inte i tio olika ändar 😉

Jaha, nu vet ni det. Frågor?

Har en del angenäma semesterrelaterade saker att ta itu med idag men om tid finnes hör jag av mig igen. Önskar er en riktigt fin Måndag. Kram på er. ❤️