Spännande tider vankas
Hallå där!
Då avrundar vi oktober med krasslighet varav tystnaden här sista veckan.
Har dock inte kunnat låta bli lite hemmafix i form av ommålning av väggar och tak i diverse rum som börjat likna en provskyttebana. Blir lätt så när man möblerar om och flyttar tavlor ofta ha ha.
Apropå ommöblering så har Stella fått tillbaka sitt gamla rum och hennes rum har blivit ett ljust och härligt kontor/ateljé/gästrum. Bilder kommer sen.
Eftersom temperaturerna börjat droppa dramatiskt sista veckan så har även Dahliorna blivit uppgrävda och vinterförvarade. Lite vemodigt då de blommat rikligt sen i juni och ända tills nu regelbundet levererat magnifika buketter.
För övrigt så har jag även fått ordning i min studio som ska fungera som både galleri och verkstad hade jag tänkt. Tror det blir bra det här. Liten sneak på ett hörn som är klart. Fler bilder kommer när jag fått upp mina målnigar. Mitt bekymmer är att jag ofta glömmer att deklarera vad som händer löpande. Kommer ofta på mig själv att jag faktiskt har massor att berätta och visa men då är det i min hjärna redan ”gammal skåpmat” så då blir det helt enkelt ninte av.
Ska bli bättre på det.
I helgen väntar flera event så jag kommer vara upptagen med planering & prepp. Dessutom har jag påbörjat en jättestor tavla (140×120 cm) som jag ska visa sen.
Om ni vill följa mitt konstkonto på Instagram så hittar ni fler tavlor här!
Ostron,konst & Skarsgård
Redan Tisdag och en tredjedel av September avklarad. Suttit på webbyrån och försökt vara någorlunda produktiv vilket är rätt svårt efter en kopiöst händelserik helg. Det var 48 timmar nonstop av fun. Då blir man aningen trött.
Efter att ha stuvat in alla tavlor, packning och oss själva bar det av mot Ystad. Efter att jag och min fina och trogna vän Paulina checkat in på Hotell Fritiden ett stenkast från torget där vi skulle ställa ut gick vi en sväng på stan för en bit mat. Dock kom vi inte länge än till en ostronbar där vi blev bjudna på champagne och de överlägset godaste ostronen jag nånsin inmundigat.
Med en sån skön Donna till sällskap är det ju inte förvånande att två generösa herrar bjuder på dricka eller hur ha ha.
Vad jag inte visste dock var att en annan gäst vid baren med rätt sur uppsyn, och som jag trodde var en gammal Ystadsbo jag sprungit på förut inte var någon mindre än självaste Gustav Skarsgård. Eh he he jag tyckte han såg bekant ut…
Hoppla. Ja ja, jag besvärade honom inte i af som alla andra och därför har jag heller inga bildbevis.
Nog om det.
Dagen efter började redan i ottan för att hinna sätta ihop tält och hänga konst innan utställningen började.
Allt gick hyfsat smidigt ända tills vädret bestämde sig att gå från vindstilla till blåst från ingenstans. Trodde tältet skulle blåsa iväg och att hänga några tavlor var inte att tänka på.
Gissa om jag var frustrerad. Hade tänkt ut allt i detalj för att maximera upplevelsen och istället fick mesta av konsten stå i patetiska högar lutandes mot nåt som inte kunde välta av blåsten. Vilket inte var mycket. Kallt blev det också ändå in i märgen.
Men vi hade ändå sjukt roligt.
Vi fick några alster var sålda men det var för mycket Sjöbo marknad över hela tillställningen. Alltså inte så mycket konst vilket är synd tycker jag då de flesta som besöker inte är så benägna att köpa tavlor då utan hellre går hem med ett armband.
Dessutom hade alla köpstarka turister åkt hem…
Efter utställningen blev vi bjudna på mat hos lilla mama och gissa om det smakade bra efter en intensiv dag. Härligt att nästan hela familjen var samlad också.
Sen svirade vi om och mötte mitt gamla gäng från Ystad på hotellets roof top bar.
Dagen efter blev det lång sönndagsfrulle och sen härlig promenad vid havet. Är det nåt jag saknar från Ystad så är det stränderna.,
Det var alles.
Jag kommer leva länge på denna helg. Så härlig kombo av allt möjligt. Och extra skoj var det att träffa så många gamla SILVERHOME kunder…
Nu är vi på Skäggbyrån i full gång med att planera Gallerinatten som hålls i Malmö den 26/9.
Om du inte kunde besöka Lilla Montmartre så kanske du har möjlighet att titta på min konst där.
Håller på med några nya tavlor som förhoppningsvis kan visas då.
Tills dess ha det gott.
Drömmigt
Min vän Anna Dixsson som inte bara är Gabriellas svägerska utan också grym fotograf delade sina bilder med mig från babyshowern vi höll förra helgen. Vill bara lyfta henne lite extra då jag tycker hon är fantastisk på att fånga moments och tar så drömmiga bilder.
Hon tog även mina bröllopsfoton och kan lyckas fånga muppiga mig som oftast blundar eller gör andra konstiga grimaser på bild ha ha.
Om ni behöver en ytterst duktig familje eller bröllopsfotograf så hittar ni henne här
Jag tycker man borde föreviga sina livsminnen oftare med professionellt tagna foton.
Har ni mycket familjefoton uppe på väggarna?
Hur man fixar en lyckad Babyshower
Samarbete med Lydinge Resort
Sista veckan var verkligen varvad med både högt och lågt, bröllop & begravning, skratt och gråt.
Och däremellan klämde vi in en Babyshower också för vännen Gabriella Soutine som väntar sitt fjärde barn om några veckor.
Vi började spåna på en överraskning för nån månad sen och eftersom Gabriella älskar hotell och spaupplevelser så föll det sig naturligt att uppvakta henne på Lydinge Resort med bara närmsta tjejgänget.
Sagt och gjort Annika, Anna, lilla svärmor och jag checkade in två timmar innan Paulina & Gabriella skulle dyka upp och började rigga sviten vi fick till vårt förfogande. Oh my Word vad fint det blev.
När allt var fixat så var det bara att invänta surprise momentet!
Gissa om hon blev överraskad !!
Efter mumsande på bubbel & alla delikatesser hoppade vi i badkläderna och traskade ner till spaavdelningen.
Då jag besökte Lydinge sist för ungefär fyra år sen hade de inte denna sköna lounge med fotbad och saltskrubb. Nu har de även en härlig IR bastu som ska vara väldigt hälsofrämjande.
Efter några timmar i varma ömsom kalla dopp och sauna var det dags att svira om till middagen som väntade.
Och vilken middag sen…
Tre rätter fullkomlig smaksensation. Vi var alla helt lyriska och eniga om att det var ”ten out of ten”!
Mätta och belåtna och till bredden fyllda med intryck från en fantastisk dag så hoppade vi faktiskt i de varma källorna en gång till innan vi gick och knöt oss.
Jag som numera vaknar med tuppen var först ner att kasta mig över den uppdukade frukostbuffén eftersom jag otroligt nog var hungrig trots gårdagens matbonanza. Hursomhelst en lyx för en ensamstående mamma.
Vädret var verkligen på vår sida den här helgen vilket jag är så tacksam för. Precis allt klaffade och vi fick alla en minnesvärd vistelse som vi kommer bära med oss länge.
Ett stort tack till den oerhört hjälpsamma personalen på Lydinge Resort som bidrog till att babyshowern gick i lås och blev så otroligt uppskattad.
Vi kommer mer än gärna tillbaka.
Nu ska jag planera för nästa event som jag snart ska berätta mer om.
Ett sista farväl
Det har varit märkliga dagar igen…
Från högt till lågt. Från glädje till sorg.
Blir nästan lite snurrig av alla tvära kast. Först är man på festival med vänner och skrattar och har roligt, sen närvara vid en vigsel, vidare till att överraska en kompis som ska ha barn om tre veckor för att avsluta med ett sista farväl till en vän.
Anne-Li lärde jag känna på Hvilan där vi båda gick trädgårdsutbildningen. Hon stack verkligen ut med sin underbara personlighet, lång ståtlig kvinna med stort rött hår och ännu större leende.
Vi höll kontakten även efter skolan och jämt när vi sprang på varandra så sa vi att vi skulle ses och dricka bubbel och catch up. Det blev aldrig av.
Du vet när livet snurrar fort och du inte kan hoppa av den där hjulet för då tappar du balansen
–så du fortsätter springa och så missar du istället de där mötena och kontakter med andra människor.
Bara några veckor innan jag fick höra att Anne-Li hastigt hade lämnat oss så såg jag henne och tänkte jag skulle stannat och pratat lite men kände mig stressad…och sprang vidare som jag ofta gör.
Jag ångrar det nu. Det var sista gången jag såg henne.
Vi får ofta höra detta, eller hur?! Ta vara på dagen. Säg till din familj och vänner att du älskar de. Spendera tid tillsammans. Det är det som betyder nåt.
Idag är det ännu en vacker dag. Jag ska njuta av solen. Sen ska jag vara med min dotter och fira att hon börjat gymnasiet.
En milstolpe i hennes liv.
Önskar er alla en fin dag och ta vara på den. Säg hej och ta den där fikan med kompisen som ni alltid sagt.
Du vet inte om det blir ert sista möte.
🖤
En opublicerad dröm
Tittade igenom mina utkast och hittade detta opublicerade inlägg från 2016.
Jösses, 9 år sen jag skrev dessa ord och det roliga är att jag nu mer än nånsin börjat spåna på en sån affärsplan…
Det kreativa kollektivet
Jag har länge närt en dröm om att få jobba med naturen & jorden som främsta element.
Efter många år i inredningsbranchen med egen måleriverkstad och att hela tiden omskapa något dött till en levande ”produkt” har jag längtat efter att arbeta med organiska material i dess mest levande form.
Växter!
Då jag fått viss inblick i hur det fungerar efter månader av praktik på en traditionell plantskola insåg jag snabbt att en verksamhet i denna form då du driver fram planta för planta från frö med allt vad det innebär inte är den mest lönsamma av affärer men ändock ack så tillfredsställande …
(Bild från min sommarplantering på praktiken på Åbergs trädgård.)
Efter flertalet studiebesök hos diverse handelsträdgårdar och vissa plantskolor känns ändå valet naturligt att fokusera på Åbergs trädgård som inspirationskälla och som fortfarande efter flera generationer arbetar på samma traditionella vis med ett ekologisk tänk som ligger helt rätt i tiden.
Min vision är att en dag ha en gård på Österlen eller ännu hellre nere i Sydeuropa där jag driver ett kreativt kollektiv med olika verksamheter som stöttar upp varandra som en sammanlänkande kedja av ekologisk odling, framställning av olika produkter, gårdsbutik med både delikatesser, hantverk samt café & Bed and Breakfast. Givetvis i en saligt inspirerande miljö som kanske rentav så småningom blir en sevärdhet/visningsträdgård. Varför inte för inspirerande evenemang, festivaler och workshops?
Att jag i möjligaste mån vill leva så giftfritt, ekologiskt och miljömässigt hållbart är givetvis en självklarhet för mig och min familj vilket jag är övertygad om kommer bli en global realitet i en snar framtid och som jag delvis kan främja & stötta genom att genomföra denna affärsidé.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Idag nio år senare så känns denna idé mer aktuell än nånsin. Efter snart 6 år i Malmö så är längtan efter lugnet på landet total och så fort Stella är klar med gymnasiet så bär det av söderut….
Igår fick jag feeling och fixade en blandbukett av växter & blomster från egna rabatter blandat med rosor från Frukthandlaren här i Limhamn.
Har alltid velat jobba som florist. Det är en annan dröm jag har…
För ett halvår sen när en annan vän gick bort så fick jag faktiskt det ärofyllda uppdraget att göra kistdekorationen. Trots omständigheterna var det ett kreativt och ”roligt” uppdrag. Som sagt, det hade varit härligt att få jobba mer med blommor och växter…
Snart väntar ännu en begravning och med tanke på min status just nu i livet så kommer det bli en tuff dag med väldigt många känslor.
Så jag ska ta hand om mig själv idag och grunda mig så mycket det går innan.
Massor med kärlek och ljus till er.
Marica
Få tillbaka 20 år av ditt liv!
Hej där du fina!
Är det vår där du är, eller piskar fortfarande kalla vindar kring husknuten?
I Skåne är det äntligen varmare och allt blommar och slår ut mer för varje dag som gryr. Älskar Maj. Det är utan tvekan årets bästa månad.
Jag har så mycket bra minnen till maj, b la fick jag mitt tredje barn Stella i denna ljuva månad och hon har nu hunnit bli 15 vårar. Är det inte galet så säg. Att tiden flyger är minst sagt en uppenbar klyscha men så rysligt sann. Blir alldeles svettig när jag konstaterar att jag blir 60 om bara 12 år!
Vad hände? Jag var precis småbarnsmamma.
Vet inte om ni är fler som håller med om att tiden tycks gå fortare för varje år. Känns inte som att man hinner med nånting.
Kanske är det för att vi proppar våra scheman fulla med ständiga aktiviteter eller så bombarderar detta informations samhälle oss med så mycket inputs att våra överstimulerade hjärnor uppfattar tiden på ett annat sätt än tidigare generationer.
Tycker du också att du har mindre tid än innan?
Det tycker i af jag och efter diverse reflekterande så har jag insett att det är vad jag gör med min tid som måste förändras.
Vilka tidstjuvar finns det som rånar mig på min tid och min frid?
Jag har insett att ”scrollande” på sociala medier utan tvekan är det som mest stjäl min tid. Därför blev jag direkt chockad när jag lyssnade på Dr Adam Alter i min favoritpod cast som bekräftade att just ”doom scrolling” och allmänt tidsslösande trams på sociala medier i snitt stjäl 20 ÅR AV DITT LIV!!!
Okej, nu är de ju alltid sjukt överdrivna i USA men jag räknade ut att om man ägnar ca 2 Tim om dagen åt scrollande (vilket enligt svenska studier inte är helt orimligt) så har en efter 1 år suttit och scrollat bort en hel månad och efter 10 år slösat ca 1 helt år på instagram, tik tok eller vad det nu är…
Det är ju SJUKT! Tänk om man skulle lägga ett år på att träna eller lära sig ett nytt språk istället?
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag försökt ändra på vissa invanda vanor och att tex titta på mobilen det första jag gör är nåt jag konsekvent försöker låta bli.
Vad skulle du göra om du fick tillbaka 1 helt år i tid?
Nu ska jag umgås med min lilla stora 15 åring som precis kom hem. Tiden med henne krymper för varje år som går. Snart är hon vuxen och flyttar hemifrån..😢
Önskar alla en fin start på veckan. Kram på er🩷
Att leva med komplex PTSD
Ni kanske undrar varför jag hux flux har börjat skriva igen efter två års tystnad?
Jag saknade skrivandet helt enkelt och kände att det precis som med målandet blir min terapi och ett verktyg för att fortsätta läka. Alltså helt för min egen skull även om det inte är en kotte som läser eller bryr sig.
Allt kreativt skapande som att måla möbler, tavlor, inreda och skriva texter har fungerat som healing för mig och tyvärr är det just den kanalen som tystnar för mig när jag blir deprimerad och utmattad.
Förra året blev jag även diagnostiserad med PTSD (post traumatisk stress syndrom) och påbörjade en PE terapi (prolonged exposure) som var jättetung.
För er som inte vet vad PTSD är läs här:
Eftersom terapin går ut på att exponera sig för de olika trauman man varit med om som kan ge flashbacks, mardrömmar och göra att man undviker personer och platser som triggar minnena så är det inte ovanligt att man mår sämre till en början.
Närmare 50% avbryter behandlingen då det är så påfrestande för både en själv och anhöriga. Jag hade genomgått ungefär 4 månaders terapi innan jag var tvungen att pausa min arbetsträning på Lagerhaus då jag inte klarade att både jobba och kastas ner i ett avgrundshål varje vecka för att med nöd och näppe ta mig upp till nästa session.
Behöver väl knappt nämnas att det blev jobbigt i relationen också ovanpå det. Nånstans där i slutet av förra året fick vi kontakt med en familjeterapeut som är specialiserad på trauma och PTSD i relationer och vi erbjöds att ingå i en studie hon genomförde och vi tackade ja direkt.
Vid våra samtal som jag hade med Marie så konstaterade hon efter ingående frågor att jag har C-PTSD alltså komplex PTSD som förutom de vanliga kriterierna för posttraumatisk stressyndrom också ger den drabbade en övergripande låg självbild, känslor av värdelöshet och självförakt, svårt med nära relationer då man är extremt hypervigilant och misstänksam samt svårt att känsloreglera vilket resulterar i oproportionerliga känsloutbrott av olika karaktär.
Det är inte ovanligt att människor som egentligen har PTSD blir feldiagnostiserade med t ex ADHD eller Borderline.
Då C-PTSD är en relativt ny diagnos som precis blivit erkänd här i Sverige så finns inte lika omfattande information om diagnosen här. Tyvärr är vi inte i Sverige så insatta i traumaterapi överhuvudtaget men det kommer.
Nåt som är oerhört hjälpsamt för mig nu när jag försöker ta mig upp igen, bli hel, starkare och förhoppningsvis en bättre och gladare version av mig själv är mitt stöd från Andrew, familj och vänner.
Att inte shamea, döma och bli arg på mig när jag kämpar med triggerminnen och mina reaktioner på det är högst nödvändigt för att jag ska orka vidare.
Tack för att du läser och lämnar kommentarer på Instagram och Facebook.
Det betyder mycket.
Ha en fin Torsdag. Äntligen Maj🩷
Allt var inte bättre förr
Hej ny vecka och nya möjligheter!
Usch kan kräkas på sån glättig positivitet men trots allt är det ju faktiskt sant. Varje ny månad, vecka och dag är ju en ny möjlighet för alla möjliga intressanta förändringar.
Då jag ser mig själv som hyfsat positiv kan jag ändå allt som oftast komma på mig själv att irritera mig och bli arg för tramsig småsaker som jag anser står i vägen. Så onödigt spilld energi på sånt som jag för det mesta inte ens kan påverka.
Har därför aktivt börjat försöka ändra mitt mind set när jag märker att jag hamnar i de där negativa tanke looparna. Inte lätt men det går.
Brukar du tänka att det var bättre förr? Tror vi alla tenderar att romantisera gamla tider och glömmer de som var sämre.
Denna bild kom upp i mitt telefonflöde och vid första anblick så ville jag tänka; Åh vi var nygifta, så kära och Andrew hade sitt tjocka fina hår…
Faktum är att bilden ovan trots uppenbar fysisk skillnad föreställer ett par som mår bättre än på många år.
På den första bilden var jag sjukskriven för utmattning och hade precis blivit opererad för mina myom som gjorde mig sjuk. Vi bodde trångt, fyra personer i en liten trea och Andrew var psykiskt sett på en riktigt mörk plats.
Något vi inte visste då var att ADHD medicinen han tog gjorde att han b la blev psykotisk och paranoid. Det var ett helvete rent ut sagt att leva med en människa som ena stunden var glad, omtänksam och kärleksfull för att i nästa stund bli misstänksam, aggressiv och vara övertygad om att alla möjliga knäppa scenarier som poppa upp i hans huvud var verklighet. Det blev till slut så illa att hans vanföreställningar fick honom att hallucinera och få honom att både säga och göra galna saker.
Det inte många vet är att vi var tvungna att separera under en tid för att det helt enkelt blev outhärdligt att leva tillsammans pga hans instabila mentala hälsa som bara fortsatte eskalera.
Och allt pga av en medicin som skrivs ut hejvilt till unga och vuxna så fort de får en bokstavsdiagnos. Det sorgliga är att trots att jag var i kontakt med psykvård etc som bara kliade sig i huvudet och erbjöd halvtaffliga utredningar så dröjde det ända till februari 2022, efter en hemsk incident innan vi fick veta att det var medecinen som gjorde honom sjuk.
Jag vill härmed inte definitivt påstå att ADHDmedicin är satans påfund och att alla kommer reagera på samma sätt men jag vill verkligen varna andra att vara uppmärksam på om personligheten förändras till det sämre och ger svåra psykiska besvär. Det sjuka är att de negativa bieffekterna Andrew fick , alla finns med i förteckningen.
Varenda en!
Inte direkt det man tror ska hända en, eller hur.
Jag har själv testat både Concerta och Elvanse men insåg ganska fort att medicin inte är för mig och att jag under de 40 år jag levt innan diagnosen lärt mig diverse strategier som ändå funkar för mig..,
Nu är vi alla fall här två år senare och har det stabilare och bättre än nånsin. Även om Andy ett halvår efter avslutad medicinering istället började tappa allt ditt hår, nåt vi är övertygade om är en stressreaktion på allt vi gick igenom, så vände mycket förra året.
Att vi fick flytta till vårt lilla radhus var en av många positiva händelser som vi är då otroligt tacksamma för.
När jag ibland fortfarande blir sur för att jag valde fel kö i affären(hatar att köa ha ha)eller när jag hannar bakom nån bromskloss som är ute och kör svinlångsamt när jag har bråttom.
Då försöker jag tänka; att jag blir sinkad här nu kanske ”räddade” mig från att krocka nånstans på vägen längre fram eller nåt annat otrevligt- WHO knows.
Nu ska jag strax iväg på vår familjeterapi som vi gått i sen i januari för att hjälpa oss handskas med kommunikationen och andra utmaningar vi ställts inför efter allt som varit.
En dag i taget för det är en natt emellan så man kan inte ta två, som min kloka mormor brukade säga.
Ha det fint och tack för att ni läser.
Skies before screens
Vet ni vad jag har börjat göra sista tiden?
Jag har försökt införa en ny morgonrutin för att optimera min tid och faktiskt mitt liv.
Vad är det för morgonrutin, undrar ni då såklart. Jo det ska jag strax förklara.
Ni som känner mig vet att jag alltid haft ett stort sömnbehov och inte precis varit nån munter morgongök som kvittrar upp ur sängen pigg och alert så fort alarmet går i ottan. Nej, jag är sjusovarnas sjusovare och snoozar så länge det bara går.
Eftersom inledningen på dagen blir att prokastinera så märkte jag att de dagar jag snoozade så fortsatte gärna dagen i samma mode. Jag sköt upp andra saker också. Sen blev jag stressad för att tiden inte går att pausa utan fortsätter ticka i alla fall även om du pausar/skjuter upp dina sysslor eller vad det nu är du ska göra. Vips så är klockan sen eftermiddag och familjen är hemma och ska ha mat och min uppmärksamhet och jag hade inte åstadkommit nånting vettigt. Tröttare var jag också trots hinkvis med kaffe.
Men så lyssnade jag på en intressant podcast om just hur snoozande får för negativa effekter på hela din dag som fick mig att bestämma mig att nä nu jädrar få det vara nog med förlorad tid och energi som jag borde lägga på annat.
Kände du till att om du, när du väcks av alarmet väljer att trycka på snooze knappen istället för att gå upp så faller du snart in i nästa sömncykel vilket kommer göra att det tar längre tid att vakna med en trötthet som kan sitta i flera timmar efter att du gått upp. Ja om man ska lita på senare tids forskning. Hur som haver så heter det ju inte ”when You snooze You loose” utan en anledning och tydligen förlorar stadiga snoozare ca fyra veckor av sitt liv enligt en amerikansk studie.
Nästa intressanta morgonritual som framgick i podden som jag börjat ta till mig är att försöka att inte titta på mobilen det första jag gör. T ex Mail, sms och allra värst sociala medier. Utan försöka gå ut och få en nypa frisk luft och se himlen och kanske rentav gå en kort rask promenad-innan jag dricker kaffet som varit min absoluta go to för att vakna.
Att skjuta upp kaffet till en timme helst ännu längre (enligt forskning) efter att du vaknat gör att stresshormonet kortisol som är högre på morgonen för att du ska vakna hinner sjunka och inte stressa kroppen onödigt mycket. Om du så som jag redan har höga kortisolnivåer så gör kaffet dig än mer stissig.
Dessutom kommer Adenosinet i din kropp -som är en är en nödvändig sömnmolekyl för att göra dig sömnig på kvällen, inte störas i onödan.
Om du dricker kaffe det första du gör så blockeras adenosinreceptorerna vilket kommer göra dig tröttare några timmar senare vilket förmodligen kommer fresta dig till ytterligare några koppar kaffe….
Källa:https://naringscenter.se/varfor-du-inte-ska-borja-dagen-med-kaffe/
Ett detoxande glas vatten med citron och sen ”skies before screens” dvs riktigt ljus framför artificiellt ljus från mobilen är min nya morgonrutin.
Jag har även börjat skriva i en typ av dagbok så ofta jag kan för att samla tankar, idéer och annat på morgonen då min hjärna är hyfsat alert. Det har faktiskt gett mig lite inspiration och sinnesfrid tillbaka.
Det är därför jag b la har börjat yoga, måla och skriva igen. Finns sämre saker man kan börja med som att röka tex ha ha.
Hoppas detta kan inspirera nån annan att börja med nån ny god vana eller sluta med en ovana 😄
Vi hörs igen!
Kram🌸