Då fortsätter vi minnesresan tillbaka till den gångna helgen!
Denna tripp har varit efterlängtad och faktiskt en av mina önskeweekends. Känns som att alla åker till Paris eller London, vilket såklart är förståeligt men Dublin är verkligen en stad som förtjänar att lyftas fram och sååå mycket gemytligare än stressiga London…
Vårt mysiga och väldigt centralt belägna hotell, Harrington Hall med typisk anglofilisk stil var utgångspunkten dessa tre nätter.
Dock blev vi aningen förbryllade över hur två fullvuxna kvinnor skulle kunna sova gott i en 140 säng 😉 Antar att man i Dublin resonerar som så att besöker du staden är du där för att bli as kalas. Skönhetssömnen får man alltså ta igen på annat håll, ha ha.
Lördagsmorgonen bjöd, den dystra väderprognosen till trots på solsken och sköna temperaturer. En dag som gjord för att promenera runt den charmiga storstaden som är fylld av vackra radhuslängor omgärdade av klassiska järnstaket, prunkande trädgårdar & parker och en drös av pubar & caféer.
Älskade de grå skiffermurarna som ramade in de flesta hus i staden som var en sådan vacker kontrast mot all vacker grönska och de otaliga hängande amplarna som var översållade med färgprakt.
En promme genom den glömda trädgården The Ivy som knappt Dublinborna känner till var obliagoriskt för gardennörden Marica. 😉
Då vi denna Lördag traskade runt 30 000 steg var den skönt att vila spirorna en stund i St. Stephen Greens park. Frammåt kvällen inleddes en lång pubrunda och avslutades på en av Dublins coolaste barer där vi helt otippat träffade två irländska celebreties.
Mer om det sen 😉
Har börjat få fruktansvärt ont i halsen så jag tror att det inplanerade föräldramötet ikväll får strykas från planeringen.
Ska kurera mig nu. Ses senare mina vänner.