Ja, vart ska jag börja…? Först en sjujäkla lång suck, och så en till.
Jag är så piiiiiip besviken och arg att jag fullständigt kokar inombords. Varför?
Därför att jag blir totalt tagen för givet här hemma. Öh, det blir väl alla morsor tänker ni. Ja, så är det nog. Men det är tamejpiiiip inte mer rätt eller lättare att svälja den sura uppstötningen för det.
Men har man tre kids mellan 5-17 så har antagligen verkligheten avslöjat att var ålder har sina delikata problem. Alla vet att femårstrots kan vara en pärs och att tonåringar är allt annat än en solig dag på stranden. Men att just den snart myndiga skulle visa sig vara en sån mardröm att man närsomhelst frivilligt skulle åka till ett ebolaläger i Afrika var jag aldrig för mitt liv beredd på.
Emellanåt, utan att gå in på detaljer, så är det som att leva i en dålig skräckfilm som man helst vill blunda sig igenom och det allra värsta är utan tvekan att den känns oändlig. Liksom inget slut, och absolut ingen happy ending.
Jag minns att jag tänkte när jag fick den första, som sparkade mig redan i magen så jag tappade andan, att den här ungen kommer inte bli lätt att fostra. Förutom många andra korrekta förutsägelser så kan jag konstatera att jag hade blivit förmögen som spåkärring, för jag har alltid rätt. Ha ha och ha. Nej, det är inte så himla roligt faktiskt.
Igår var återigen ett lysande exempel på hur sinnesjukt fel en välmenande gärning ( läs björntjänst) totalt vänds emot en och till råga på allt underminerar din ställning som mamma och vuxen. Tycker rent allmänt att respekten för mor och far är bortom rim och reson och man har inga som helst rättigheter gentemot sin avkomma, enbart skyldigheter, som blir utbrända så fort minsta lilla krav ställs…
Det är svårt att hysa varma och innerliga moderskänslor när man blir bespottad som en spetälsk binnikemask av en ganska lat och ytterst otacksam skitunge rent ut sagt.
Jag tänker ofta, var jag verkligen såhär mot min mamma?!
Bråkar gör väl alla med sina föräldrar men här tror nog hela grannskapet att jag sysslar med svinslakt, då en viss jänta har försetts med ordentliga röstresurser,
Så till den milda grad att enda sättet att överrösta är att själv börja ta höga C…
Blev nästan en roman det här men jag har haft det på hjärtat under en lång tid och inatt, ja jag bloggar nu- kan inte sova mm så vällde det bara över helt enkelt.
Tack. Behövde tömma ut lite känslor.
Imorgon är en ny dag.
