Det är lite vår i luften här nere i Skåne minsann och jag blir sådär himla glad i hela kroppen när solen värmer, fåglar kvittrar och luften känns behaglig att inandas.
Fast med den spirande vårkänslan följer obarmhärtigt en insikt om att även trädgårdarna vaknar till liv igen och ropar efter omvårdnad, skötsel och kärlek.
Min trädgård. Den som jag lämnat nu.
Trots sorgen att hädanefter inte helt självklart få gräva ner nävarna i den skånska myllan eller får kräla runt in buskar och rabatt så när jag ändock drömmen om att eventuellt få arbeta med denna själavårdande sysselsättning.
Har haft siktet på en utbildning i många år som skulle få in mig på denna bana och även om jag precis har missat det tåget så hoppas mitt trädgårdsnördiga hjärta att kanske få chansen att till hösten förkovra mig ytterligare i denna ljuvliga värld som jag är helt övertygad om är en framtidssysselsättning.
Foton: Lesley Unruh
Förutom denna uppenbara önskan om en egen täppa att odla och vårda så ser jag mig själv som en självförsörjande själ med självklart fokus på ekologisk och giftfritt leverne, gärna tillsammans med andra likasinnade. Gärna i något slags kollektiv…
En dröm jag knappt yppat för andra men som jag ofta grunnar på. Ett modernt kollektivboende med människor som trivs och samarbetar med varandra i samförstånd men med självklara privata sfärer…
Fotona ovan kommer från en annan trädgårdsfantast som vi ska kika närmare på strax.
Nu ska jag fika med Stella och sen måla och klä om två rokokostolar.
Kram på er.
❤️