Sängbunden

Hej där!

Då gick det nästan en månad till utan att jag har deklarerat något. Måste säga att ni är otroligt tålmodiga om ni fortfarande tittar in här.

Kan förklara varför det varit så tyst igen. Jag har varit riktigt dålig faktiskt.

Vedervärdigt trött och bokstavligen sovit dygnet runt. Ingen har fattat nånting förrän min psykiatriker anade oråd och skickade mig på provtagning. Det visade sig att jag har väldigt låga blodvärden och kasst järn alltså anemi. Blev bums ordinerad järntabletter och har nu ätit det i ca två veckor. Tydligen tar det upp till ett halvår innan man får upp värdena så jag antar att det är bra att inte operationen blivit av än.

Oerhört tacksam för denna man.

Hade jag inte haft Andrew så vet jag faktiskt inte hur detta hade gått. För han har vårdat mig, medicinerat, lagat mat och sett till att jag fått allt jag behöver för att bli bättre. Och jag tror det är anledningen till att jag sakta men säkert börjar bli lite starkare. Imorgon ska jag ta nya tester för jag svimmade häromdagen och har haft en envis feber i flera veckor, vilket såklart inte är normalt.

Fejkspisen som blev svart.

Som jag nämnt nu till leda så är det en bristande ork som varit största anledningen till att jag inte klarat av att skriva, instagramma, inreda, jobba eller nåt överhuvudtaget. Men det börjar bli otroligt frustrerande eftersom jag vill så mycket. Förhoppningsvis får jag ”livet” tillbaka när järnvärden och operation är fixat.

Som ni säkert noterar tydligt är att min tidigare målande vokabulär har torkat. Orkar inte ens hitta rätt ord längre. Förvisso kan det ha en del att göra med att jag mest kommunicerar på engelska då Andrew och jag sen vi träffades pratat hans modersmål. Märker att jag ofta får leta efter det svenska ordet och om det inte går tillräckligt snabbt så slänger jag in det engelska istället.

If you don’t use it- you loose it. Lite så är det.

Samma sak med inredningen. Intresset och flowet har liksom stagnerat. Sen är det ju det här med adhd. Jag tappar fokus hundraelva gånger och det tar så lång tid att hitta tillbaka till den röda tråden.

Nåväl, jag ville bara höra av mig och pröva orden litegrann. Se om de kommer strömma tillbaka. Kanske de hittar sina konstellationer igen och får dansa ut ur min skalle och ner på nåt virtuellt papper.

Vi får se. Ta hand om er i alla fall. På återseende.

You may also like

6 kommentarer

  1. O no. Järnbrist ja det tar tid att få upp bra värden igen. Men du kommer att märka en förbättring efter en tid, håll ut och ät dina järntabletter. Då kommer orken oxå till slut. Antar att det är dina feeritin värden som var låga och tillslut gav blodbrist.
    Sköt om dig. Du är snart på banan igen. Stor kram

  2. Men oj, stackare. Ja tur du har Andrew och att han hjälpt dig i massor…det är kärlek det :). Skönt att det verkar gå åt rätt håll nu i alla fall. Massa styrkekramar och energi din väg. Hoppas du får en fin första advent.

    Kram kram Maria

  3. Fina Marica det är inte så kul det där med lågt hb, hjärtat bultaroch man blir ju så trött. Hoppas du kan får upp det så småningom alltid en väntan. Grattade dig i de förra inlägget till giftermålet med mannen i ditt liv, så skönt du funnit honom.
    God bättring och en fin helg.
    Kram/MH

    1. Åh kära MH♥️ sååå länge sen jag hörde av dig. Bloggen är lite upp å ner och kommentarer drunknar bland spam som jag måste åtgärda.
      Tack för dina ord. Hoppas du mår bra ♥️♥️♥️

Lämna ett svar till Silverhome Avbryt svar