Dumma mej

Slänger in ett hej från mej som fick en ojdå upplevelse häromdagen…

Varje höst/vinter går jag ju som bekant ner mig vilket inte är så konstigt. Sol och värme gör ju som bekant susen för de flesta levande. Men i mitt fall har det inte bara dippat när vintern är som mörkast. Jag vill bokstavligen gå i ide (DÖÖÖ) och inte vakna förrän i april som tidigast.

Sista tiden har varit hemsk igen. Varit extremt trött och ledsen. Saknar fullständigt livsgnista. Så jag började kartlägga mitt mående de sista åren. Visst, jag har gått igenom diverse livskriser vilket i sig kan få vemsomhelst att tappa fotfästet. Men i grund och botten är jag en glad och positiv människa som inte borde bli så mörkt sinnad som jag kan…

Min slutsats blev. D-vitaminbrist!

För ett par månader sen tog mina piller slut…har glömt fylla på och sen har tiden gått. Samma sak förra året. Och året innan. I januari/februari är jag som tröttast & deppigast. Varför? Eh, ingen sol. Ingen D-vitamin. Enkel matematik. Förr i tiden reste jag alltid iväg till solen några veckor och fyllde på nivåerna. Nu tillåter tyvärr inte ekonomin såna utsvävningar…

Naturligtvis är inte enkom ett piller universallösningen på min livssituation, problem (som vi alla har) eller att jag stundtals drabbas av depressioner men jag har länge förespråkat vikten av rätt kost vilket jag är övertygad om kan göra oss friskare alternativt sjukare.

Att sluta med gluten för fyra år sen sant dra ner på socker har jag inte ångrar en sekund. Måste bara helt enkelt påminna mig om att regelbundet få i mig mina vitaminer och mineraler.

Hur tar ni hand om er vinterdeppighet om ni drabbas av någon?

Nu ska jag fixa håret och lördagsfejjan. Ikväll blir det mellomiddag hos vänner.

Kram