Hej på er allihopa.

Hur går det?

Är det inte lite halvt bisarrt att det snart är mitten på oktober och vi är på väg mot nytt år.

Jag är för tillfället lite låg igen. Varför? Tja. Lite av varje faktiskt.

Oktober är som bekant ingen direkt höjdare för mig. Pappa dog, eller rättare sagt ruttnade bokstavligen bort i oktober av äckelcancer. Sen är jag och kommer aldrig bli en höstmänniska. Jag älskar värme och sol. Pronto.

Kommer aldrig ändras. Vissa är gjorda för högluft och kyla andra är skapta för tropisk hetta och sol hela dagen lång.

Sån är jag.

Just nu uppmärksammas psykisk ohälsa väldigt mkt igen och jag som vet hur det kan kännas att på fullaste allvar vilja ställa in livet vill åter lyfta detta ämne. I mitt fall var en ohållbar livssituation den avgörande faktorn för att tippa över och börja laborera med ”svarta” tankar. Jag hade dock ”tur” om man kan kalla det i sådana termer, att jag har en grundlivssyn som räddat mig många gånger och att vänner och familj hjälpt mig upp på banan igen.

Men alla har inte det.

Har du det?

Jag vill tacka alla som funnits för mig och peppat min dalande stjärna när det varit som svartast. Hoppas att jag kan finnas för er.

Imorgon ät det prov. På fredag är det excursion och efterföljande fest ?

Kram