Go Söndag gott folk! 

Har varit lite turbulens i helgen varav frånvaron. En olycka kommer som bekant sällan ensam. Just nu känner jag mig väldigt ansatt och prövad och kämpar för att hålla modet uppe för att orka sköta dagliga rutiner som jobb och att ta hand om krävande barn. Inte helt enkelt. Det vet alla ni mödrar som också drar tunga lass.

Nu är det hur som helst bara en vecka kvar tills jag får nyckeln i min hand och kan börja flytta in i vårt nya hem. Ska bli så skönt.

Vårt nuvarande hem ser ut som en knarkarkvart med saker och packlådor överallt. Det har tärt på oss ordentligt sista tiden att leva i denna stökiga misär.

 Ett ofrånkomligt faktum är att det drama som vållade oss enorm stress för snart en månad sen har spätt på ett redan ansträngt psyke och gjort min ADHDproblematik värre igen. 

Har svårt att koncentrera mig, blir lätt irriterad och tappar ständigt tråden. Vill inte börja medicinera igen för jag mår inte bra av det där knarket. Jag försöker helt sonika rida ut denna storm, komma på plats så fort som möjligt i lägenheten och sen få rutiner på allt igen så vet jag att svårigheterna jag har kommer ebba ut.

En rolig grej jag vill nämna såhär mitt i allt är att jag målade en möbel för första gången på hur länge som helst. Köpte ett litet skåp som ska stå i Stellas rum. När det är klart får ni se det. Påminn mig annars 😉

Nu lite söndagskontemplation.

Kram ❤️