Hej på er alla kända och okända fina människor som hört av sig.

Som jag sa igår så tycker ingen mer än jag att de dramatiska & tråkiga uppdateringarna börjar bli en lite väl tjatig följetong. Hur kan någon drabbas av den ena krisen efter den andra tänker ni säkert med rätta. Ibland blir det väl bara så antar jag. Att man prövas lite extra i livet. Då får man helt enkelt ödmjukt bestämma sig att försöka härda ut, fortsätta göra det rätta och förhoppningsvis bli ännu starkare. 

Nu är det trots allt så att mitt i denna misär ser jag äntligen en strimma hopp…

Ser ni symbolen för hopp?

Ankaret betyder oerhört mycket för mig och har länge velat märka mig med denna klassiska symbol. 

 Tidigare i veckan, innan traumat i Torsdags fick jag signerat mitt hyreskontrakt som porten ovan leder in till. Har inte vågat ropa hej eller avslöja för mycket innan allt var klart. 

Är det inte lite besynnerligt att just denna symbol finns till ingången av min & lilla familjens nya hem? 

När allt drama lagt sig ska jag berätta mer. Vet att detta kommer bli början till något nytt och att det tragiska som hänt på något sätt också kommer bli till något bra till slut. 

Tack för att ni finns ❤️