Hej mina vänner! 

Statusen är densamma som igår, förrigår och dan dessförinnan. Trött. Och lite ledsen också. Det är som sagt toppen på isberget jag har blottat för er och faktiskt för de flesta som känner mig. För vem känner egentligen mig?

Har förstått att många ”tror” att de känner mig och resten diktar de gärna upp. Kan tala om för er vem jag INTE är i alla fall och det är en människa som inte tänker ta någon mer skit någonsin igen. Vare sig från falska vänner eller andra förminskande ”överheter”. It’s enough! Ska bara vara mig själv som Laleh sjunger.

Körde som vanligt förbi Möllan när jag skulle hämta Stella och kom osökt att tänka på Don Quijote som förde ovinnbara strider mot de inbillade antagonisterna. Känner så med den stackaren…ibland undrar jag om jag bara inbillat mig allt som hänt och fortfarande händer. 

Något som är säkert är i alla fall att jag blir alltmer övertygad om vad min livsplan är och hur jag ska förverkliga den. Tänk att det skulle ta fyrtio långa år att inse det. Skulle alltså behöva en evighet för att uppnå allt man drömmer om, vill utforska och uppleva…

Oavsett vad som händer och sker så vet jag att det inte är en slump. Det finns verkligen en mening med allt som händer. 

Ursäkta svamlandet, jag har återigen blivit avbruten tiotusen gånger och med mina koncentrationsbekymmer så tappar man lätt tråden. Kontentan av dagens enda inlägg är hur som helst, ta för farao ingen skit av någon som tror sig vara förmer eller bara går igång på att förminska andra. Det tänker inte jag göra i alla fall. Så det så. Amen.

❤️