God Lördag på Er!

Fick en god natts sömn efter en turbulent vecka som kastat omkull mig ordentligt men jag är på benen igen och ska ta mig igenom denna pärs också. Intressant det där med hur kriser och trauman formar en men även andra i ens omgivning.

Jag har länge känt mig som en fången fågel som äntligen börjar se en öppning i buren, precis så där stor att jag kan ta mig ut och flyga fritt.

För ett år sen ca, när jag och Fnulan var på The Lodge så spelades en låt som har betytt jättemycket för mig och jag bröt ihop fullständigt framför en chockad Malin. Där och då hände något i mig…

 I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don’t hold me down
Please don’t hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain that’s coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you’re controlling me
Release me
Release me

Känner ni igen den, hiten med Oh Laura som slog stort för ca åtta, nio år sen?

Jag gråter varje gång jag hör texten…men jag är på väg att bli fri från mycket som snärjt mig, både människor, destruktiva vanor och tankar. Det är en skön känsla. En känsla av frihet.

Målarboken ovan köpte jag förra veckan och ska hjälpa mig att unna mig stunder för att stressa av och skingra tankarna.

Nu ska vi strax packa ihop oss och hämta upp min bror och en kär vän och åka till Köpenhamn där vi ska ta in på en herrgård. Vi ses i Danmark.