Säg den frid som varar.

Fick ett tråkigt samtal efter att jag kommit hem från Ängelholm som fick det att isa i hela magen.

Bror min, ringde och sa bara att det hänt något jättehemskt och berättar sen att ännu en av hans mycket nära barndomsvänner har ställt in sitt liv. Ganska exakt, sånär på dagen ett år efter Tobbe.  

 Så tragiskt, sjukt och så fullkomligt onödigt. Blir ledsen i hela mig och tänker på alla som blir kvar med sin sorg och det enorma tomrum som det för med sig. Varför, varför, och återigen varför kunde inte detta förhindrats på något sätt? 

Har skrivit om detta innan och jag nämner det igen; Vi måste sluta skämmas över psykisk ohälsa!

Jag vet verkligen hur det känns att inte orka eller vilja finnas mer. Blir ibland mörkrädd när jag tänker på hur det kunde ha gått och vilken ofantlig sorg jag hade åsamkat mina barn. Det är för de jag alltid har rest mig och försökt lite till. Även om ångesten slitit kroppen itu och tankarna varit svartare än natten.

Som tur är känner jag inte så längre för jag tog tag i det och bad om hjälp. För det finns hjälp. 

Våga be om hjälp. Snälla.

Vill önska alla en fin Söndag och ta hand om er var ni än befinner er.

Kram från mig.

Borta är bra och allt det där men hemma är tveklöst alltid bäst!

Även om det blev en aningen ansträngd tur att först flänga upp till Falkenberg för att fixa passet, härja på Ullared och sen landa i Ängelholm så var det ett trevligt avbrott att lämna Ystad lite. Men som sagt, jag vill bara få vara i mitt hem nu.  

 
 
  Tackar Fnulan & Åse för bildstölderna då jag fortfarande inte har någon fungerande kamera att plåta med. Ska åtgärda detta problem när jag får lön.  Titta in hos de för de har antagligen fler roliga bilder att visa från vårt brainstormarmöte 😉 

Tack till Rebecca & familjen som tog emot hela vilda gänget av barn och fruntimmer.

Nu ska jag tvaga min lekamen och sen kolla på en film med Mathilda. I veckan ska jag visa er mina fina fynd jag gjorde på antikaffären och även några inköp jag unnat min garderob för omväxlings skull. 

På återseende.

❤️

Hej på er från Ängelholm! 

Här möter vi ännu en morgon i casa de Pecci som nu är fullt hus då både Fnulan & Åse anlände igår med sina små. Igår hade vi bloggmöte och spånade inför framtida projekt.  En trevlig och givande minikickoff som avrundades med pizzafest för kidsen och sushi för de vuxna. 

   
 
Nu sitter vi kring frullebordet och sippar kaffe, och förtär en fullgod frukost på Rebeccas fina Mon Amiporslin. De söta tabletterna fick hon av mig som jag köpte på, tro det eller ej, allas vårt Ullared. Fy vad jag avskyr det stället…får panik av mycket folk som trängs. Jag vill kunna gå i lugn och ro utan stressen av hetsigt folk som ska hamstra billighetsartiklar man egentligen inte behöver. 🙂

Nä nu ska jag strax bättra på fejjan och ta min avkomma med mig till Väla. 

Puss på en stund!

❤️