Då var Alla helgons helg över för denna gång och man har åter skänkt alla nära och kära som lämnat oss en extra tanke. Kyrkogårdar och andra minnesplatser har smyckats och tusentals ljus tänts i novembermörkret.
I dagarna var det exakt 22 år sen min pappa förlorade sin kamp mot cancern och det är alltid särskilt vemodigt den dagen och även om det gått så lång tid så vänder många minnen tillbaka.
Minnen från sjukhuset, minnen från ett tungt farväl minnen från sorgfyllda veckor som präglades mycket av det där praktiska som måste ordnas när någon går bort.
Planering av begravningen, planeringen av bouppteckning, planering av boendesituation och annat vardagligt ombesörjande…
Många gånger när jag minns tillbaka så slår det mig att mitt i allt detta befann sig min mamma, 40 år, ensam med familjeföretaget att sköta och redan änka med två tonårsbarn som med sina bekymmer kanske inte var till största stöd i en av den svåraste perioderna i hennes liv. Vilken pärs!
En klen tröst är väl att mycket av det praktiska idag sköts av andra som specialiserat sig på det som oundvikligen drabbar oss alla någon gång som just begravning och den byråkratiska delen som präglar våra liv från den stund vi tar vårt första andetag till det sista.
Hur gjorde man förr i tiden kan man undra…
Hoppas ni hade en fin helg. Nu tar vi nya Måndagstag. Ses senare under dagen.
