I gammelmorfars hus

Jag är som sagt halvt uppvuxen i Finland då vi ofta var över till släkten och hälsade på!

Om somrarna var vi där från tidiga Maj till sena September fram till skolstart och under många år drev vi självplocksodlingar på morfars mark och det var då jag föråt mig på jordgubbar så jag inte ens kunde se åt de röda bären på många år. 🙂

Då bodde vi som mest hos min gammelmorfar Arturi.

Huset som byggdes av min mormors morfar Nicodemus med jordkällare och allt som hör till ett gammalt 1800-talshus, har nu tagits över av min moster Alexandra. Har inte varit inne i huset på 30 år så det var med stor spänning vi tittade in härom dagen.

Min fina moster som är konstnär har varit min stora inspirationskälla och jag ville såklart också måla tavlor som hon…

Nostalgi med versaler!

Den här gungstolen minns jag från min barndom som har haft denna kulör så länge jag kommer ihåg. Om jag inte missförstått var det gammelmorfar som snickrat ihop den…

Ännu ett nostalgiföremål. Denna lampa stod i gammelmormor Ellis finrum.

Zigenske Arturi, var ytterst musikalisk och ingen spelade fiol som han. Som vi dansade när han drog fram fiolen och lirade så fingrarna blödde 😉

I det här lilla sovrummet sov jag och bror som småttingar. Originaltapeten sitter kvar och om jag inte minns helt fel så sov Renny (bror) i en utdragen byrålåda, ha ha.

Som jag sa till min moster Päivi, detta inbyggda skafferi med den spåntade panelen har präglat min stil oerhört mycket. Jag har alltid älskat denna typen av väggbeklädnad och ser fram emot vad Alexandra kommer göra med huset nu när alla vackra detaljer som trägolv och tak rivs fram under masonit och plast…

När hon tog över huset efter mormors syster var förråden fulla med släktskatter b la en gammal tallrikshylla som mormors morfar Nicodemus byggt. Den och ett urfint insynskydd fick jag med mig hem. Ni får se sen.

Nu ska jag fixa middag. Ikväll blir det raqlette! Passar bra när det är ruggigt regnväder.

Ha det fint så länge.

You may also like

8 kommentarer

  1. Tusen tack för fint reportage!
    Det känns så välbekant att se en sådan här lantlig miljö från en annan tid. Miljöer många av oss levt i eller besökt som barn. Miljöer från en tid för länge sedan – men ändå inte sååå länge. Några få generationer är ett kort perspektiv. Egentligen.
    Det blir säkert fint för din moster att återskapa det ursprungliga, rensa bort allt från det dominanta – och knappast särskilt estetiska – 1970-talet. Sedan är det en annan historia att människor om sådär 100 år kanske kommer att uppskatta stilen från 1970-kallt. Tror det kanske inte – men veta kan man sällan.
    Moi

    1. Vad rörd jag blir att du gillar denna glimt jag visar från min historia…håller med dig, en avlägsen tid men ändå så nära. Kunde nästan känna andetagen farfäder tagit på marken där många krigsslag utkämpats.❤️

Lämna ett svar till anne -grethe Avbryt svar