Har spenderat några dagar i forna hemstaden Uppsala då resan var bokad sen länge innan det tragiska hände min barndomsvän och jag ändå valde att åka upp. 

Dock ingen kick off för mig och ingen lust att blogga för den delen heller…

Jag har bara varit och fått prata av mig, gråta och älta hos någon som ställt upp och lyssnat. Det enda jag har behövt just nu. Någon som finns där, som inte tar ifrån mig all sorg eller förminskar det jag känner. En riktig vän.

Tack för all omtanke som många av er visat. ❤️

Tar en dag i sänder och ger alla andra det rådet också. Livet ska inte levas så snabbt som möjligt. Det ska tas vara på och njutas av. För njuter man inte av livet och kanske rentav känner en djup oändlig oro och livsleda då är det hög tid att ändra på det. Eller hur?

Ta hand om er tills vi hörs.